~*skakar liv i den avsomnade bloggen*~

Etiketter

,

Många månader har gått sedan sista uppdatering – mycket för att jag tillbringat sommaren i Tunisien tillsammans med maken i väntan på att hans ansökan om uppehållstillstånd ska gå igenom byråkratins alla kvarnar hos Migrationsverket. Massor med upplevelser, och jag ha lovat mig själv och omgivningen att sakta sätta ner dem i pränt här i bloggen.

Men just nu… Just nu sitter jag bara och saknar maken – så där att det nästan gör ont. Det har gått två veckor ganska precis sedan jag landade i Sverige efter en lång resa som började i Tabarka kvart i fyra på morgonen och slutade i hemma i vår lägenhet strax efter midnatt. Och sen dess – hämta katter från mamma och pappa, försöka ställa om tanken och vanorna på att vara hemma igen – för en viss kulturkrock blir det – jag saknar omgivningen, familjen, adhan på morgonen och till varje bön, värmen (även om man klagar på den också då det är närmare 40 grader i skuggan), alla färska frukter, havet.

Men framförallt saknar jag maken – gillar inte att somna ensam, vakna ensam, finnas i en helt tyst och tom lägenhet. Visst har jag sällskap av katterna och visst pratar vi över Skype och telefon – men det blir aldrig samma sak. Insha Allah så löser det sig snabbt med alla de sista pappren som ska lämnas till ansökan och vi får snart återförenas här hemma i Sverige.

Annonser

Long time, no writing…

Etiketter

, , , ,

Långt uppehåll har det blivit mellan inläggen på senaste tiden. Safia har bott in sig i livet som gift och med make – och timmarna vid datorn har blivit betydligt mer sparsamma. Vilket inte är en nackdel i sig – jag har tillbringat lite för mycket tid framför skärmen ibland – och att vara med människor jag tycker om, prata, umgås, laga mat och bara slappna av är enbart positivt för mig.

Men – vännerna säger att de saknar mitt pratande online – så då får jag skärpa till mig och låta en bit av tiden gå till er också. 😉 Inte för att det är någon större uppoffring i sig  ~*garvar stort*~ – jag tycker ju om att skriva.

Mycket positiva saker har hänt de senaste två månaderna som gift. Jag är numera friskförklarad från den senaste dippen ner i depression – som var ganska lång med mer än ett års sjukskrivning – och alhamdullillah också helt medicinfri sedan snart 1,5 månad. Allt tjafs med gamla jobbet är också bakom mig – har avgångsvederlag och söker nytt jobb – insha Allah med gott resultat snart – väntar på besked på en jobbansökan som gett mycket positiv energi och feedback.

Om lite mindre än en vecka åker jag och maken ner till Tunisien – på obestämd tid än så länge – allt beror på vad Migrationsverket och potentiella arbetsgivare för mig väljer att säga. Sitter just nu och väntar på att mamma och pappa ska komma hit för att hämta mina älskade missar upp till Umeå där de kommer att bo under tiden vi är borta. Självklart kommer jag att sakna dem – massor – men de kommer att ha det skönt ute i mammas och pappas stuga med gräs under tassarna och ett fågelbo precis utanför köksfönstret att hålla koll på – misse-TV och underhållning på hög nivå. 😀

På tal om resande – maken råkade ringa en av mina äldsta och bästa vänner av misstag från mobilen – en vän som jag inte haft kontakt med på väldigt länge men där slumpen gjorde att vi nu idag talades vid en bra stund. Det visade sig företag hon driver sedan några år tillbaka har sitt kontor ute på Arlanda nu, så det blir en kort träff där ute precis innan vi åker iväg nästa vecka. Subhan Allah – ibland faller saker och ting bara på plats.

Jag mår så bra – alhamdullillah – det känns som om livet börjar falla på plats efter ett antal års kämpande i motvind. Ska försöka hålla er uppdaterade från Tunisien också vänner – hur ofta beror dock lite på tillgången till dator.

Släpper de in vem som helst på golfbanan numera?

Etiketter

,

Nja, riktigt så illa var det väl inte – men nog fick jag min beskärda del av blickar då jag och maken var ute på Ulriksdals golfbana idag och slog lite bollar. Förväntat visserligen då en kvinna i svart abaya, grå al-amira nedstucken i halsringningen, en rutig keps käckt på sned, vita golfskor och en handske på ena handen kanske inte riktigt hör till vardagligheterna ute på golfbanan. ~*gapskrattar*~

Roligt var det i alla fall – jag som inte ens tittat åt mina golfklubbor de senaste 6 åren – less på allt vad golf hette efter alltför många år med press från mig själv och tidigare omgivning att träna, bli bättre, tävla, vinna – så mycket att lusten och det roliga med att spela försvann. Men, men – maken är ju gammal golfare, duktig sådan dessutom som jobbat med det hemma i Tunisien – så det började kittla litegrann i golfnerverna igen.

Men som sagt – blickar, blickar och åter blickar – alldeles särskilt när människor faktiskt märkte att jag inte var helt och hållet nybörjare utan hade lite hum om hur klubba och boll skulle hanteras. Alhamdullillah säger jag för att jag inte glömt bort helt och hållet hur man slår en golfboll under mina 6 års bortavaro från spelet – lite avigt till att börja med, men sedan började känslan komma tillbaka.

Lyckades nog trötta ut maken litegrann som ligger på soffan och slumrar – strax dags att väcka honom för lite middag och så att han inte får alldeles för svårt att somna ikväll.

För övrigt upptäcker jag att inte alla i min omgivning tar lika positivt som föräldrarna då de får veta att jag blivit muslim och numera är gift med en arab. Några av mina gamla vänner från världen med online-spel blev allt från chockade till rent ut sagt arga då jag som utlovat visat några av bilderna från bröllopet även för dem. Själv skakar jag mest på huvudet åt människor som då jag utannonserade att jag skulle gifta mig kom med glada tillrop och lyckönskningar – och när de ser bilderna och vem maken är antingen ignorerar mig helt eller går till sådana längder att de börjar benämna mig ”landsförrädare”. ~*suckar*~

Nog för att jag visste att en del av dem haft och förmodligen fortfarande har åsikter som mer hör hemma inom Sverige Demokraternas sfär – men någonstans är jag ändå naiv nog att tro att människor som känt mig i närmare åtta år, träffat mig personligen vid flertal tillfällen och som jag tillbringat otaliga timmar med online och bortanför datorerna för att diskutera skulle haft tillräcklig insikt i att Safia under hijaben och abayan inte förändrats i stort. Uppenbarligen inte…

Nåja – märker till min förtjusning att världen med spel och att tillbringa oändliga timmar vid datorn lockar mindre och mindre. Tittade igenom några av länkarna till de världar och spel som mina vänner håller till i numera och kände inte något av det gamla suget att ladda ner, skapa en ny karaktär och påbörja cirkeln igen. Gott tecken – för även om den världen har sin tjusning är det också en värld som inte får mig att må bra i längden. Trivs just nu så oändligt mycket bättre med att puttra omkring hemma, krama på maken, laga mat och skapa med händerna.

Vad blir det till middag? Vecka 18

Etiketter

,

Lite uppehåll med matsedeln till bloggen – och att döma av kommentarerna från vänner har den varit saknad. 🙂 Så, nya friska tag för den här veckan. Förra veckan var mycket med att jag äntligen fick avslut med gamla jobbet – nöjd och glad – mer om det i en annan senare post insha Allah.

Måndag: Köttfärssås med kapris och morötter, pasta, sallad

lite variant på den vanliga köttfärssåsen, morötter för att dryga ut köttet är ju ett gammalt knep sedan tidigare, men kapris i har jag inte testat tidigare – låter gott och ger mig lite associationer till råbiff som jag ju också tycker om

Tisdag: Lax på spenatbädd, sallad

tar fetaost istället för chevre i den här varianten då jag har liggande i kylen som behöver användas innan den blir dålig

Onsdag: Wokade grönsaker med tortillabröd

tortillas undrar du – är inte det med gluten i? jo, jag har faktiskt sakta med säkert börjat återintroducera lite gluten i kosten och subhan Allah fungerar det fortfarande bra med magen – vet att min läkare sa då jag uteslöt gluten för 2 år sen baserat på de blodprover de då tog att det fanns en viss chans att magen kunde återgå till normalläge då jag under så många år ätit och mått bra av glutenbaserad mat, insha Allah håller det i sig

Torsdag: Halloumi med bulgursallad och soltorkade tomater

har alltid tyckt om halloumi med den salta osten i kombination med mynta, en lätt sallad till ger en föraning om sommaren

Fredag: Herdens kålpaj, sallad

lite uppiggad variant av den klassiska sheperd’s pie – mjukstekt kål tillsammans med köttfärsen och potatismoset låter som en mumsig kombination

Lördag: Currystekta fiskbullar med potatismos och smörslungade ärtor

klassisk middag hemifrån då jag var liten, fiskbullar i buljong som steks i smält smör blandat med curry och serveras med hemlagat potatismos (gärna med lite större bitar av potatis fortfarande i) och sockerärtor (eller gröna ärtor) lätt värmda i en smörklick och lite vatten

Söndag: Vides fisk under täcke, potatis, sallad

fisk med senap, västerbottensost och creme fraiche låter som en smaskig avslutning på veckan

Hemmaråttan Safia

Etiketter

, , ,

Jo, hemkär har jag alltid varit och hellre tillbringat tid innanför min egen dörr än att vara ute på stan eller träffa många människor – men det har blivit en viss skillnad (till det positiva) sedan maken flyttade in för lite mer än två veckor sedan. Tidigare tillbringades Safias kvällar ofta framför datorn, alternativt vid symaskinen eller i skönaste fåtöljen med stickor och virknål i högsta hugg.

Visst blir det ju tid för de sakerna också även nu, men det blir gemensam middag sittande vid dukat bord, prat om dagen, lite blandning av svenska och arabiska för att föra över något av respektive språk till den andra (pratar för övrigt nästan enbart svenska med maken just nu på hans egen begäran – om det inte är något väldigt komplext och viktigt ämne som fortfarande blir på blandad engelska/svenska/tyska/franska/arabiska för att få fram fulla förståelsen). Liksom under tiden vid dejtade kan vi helt plötsligt upptäcka att ”oj, det var visst tid för Maghrib”, röja bordet snabbt, göra wudu och sedan ställa oss på bönemattorna.

Jag får nästan en liten klump i halsen och hjärtat skuttar till ett extra slag när jag står bakom maken och hör iqama, eller sitter i soffan tidigt på morgonen efter jag bett min egen nafl innan fajr och ser honom göra detsamma. Det ser så rätt, och så fridfullt ut – och jag blir alldeles varm inuti.

Tycker om att ha någon att läsa Koranen med på kvällarna – sakta men säkert börjar vi bakifrån med de korta och relativt lätta surorna – jag tragglar mig igenom den arabiska texten, blir rättad lite här och var när jag läser fel eller inte får övergången mellan orden att stämma, lyssnar gemensamt på korrekt tajweed och läser, läser, läser tillsammans. Ayat efter ayat har börjat sätta sig i huvudet och subhan Allah har förrådet av suror för min egen bön sakta utökats.

Vaknar till ett ”sbakhir habibati, inti lebas?” (godmorgon älskling, mår du bra?) och mjuka, omtänksamma händer. Får mina frukostdadlar urkärnade och klara med en liten klick smör i – helt nytt och delikat sätt att äta dem på. Lyssnar på och försöker urskilja och besvara diverse arabiska fraser och lämnar sedan lägenheten med lätta steg på väg mot jobbet. Katterna har börjat fatta tycke också efter lite initial misstänksamhet – Jacek beslöt sig häromkvällen för att makens bröstkorg var en acceptabel viloplats för en sovstund, Vilbert lägger huvudet på sned för att bli kliad bakom öronen – det är bara Jaromir som fortfarande är sin vanliga spattiga, misstänksamma personlighet, även om han också börjar mjukna och på nåder sover bredvid makens ben på soffan och längst ner i sängen om nätterna.

Matlagning har jag redan nämnt – det är ovanligt och så bedårande att få komma hem till en lägenhet som doftar mat – god mat, som är dammsugen och där soporna är tömda. Och ett kök som är undanplockat och städat – till och med en man som klarar av att stycka en hel kyckling med inkråm kvar och vet om att knivar och skärbräda ska in i diskmaskin efteråt för att inte sprida en massa otäcka bakterier till andra livsmedel.

Sen kan jag leva med att han inte kan packa en diskmaskin för fem öre och alltid uppgivet ber om hjälp med att få plats med allt innan vi sätter igång den efter middagen. Eller att han ogillar att stryka saker för att det blir skrynkligt så fort han flyttar järnet till ett annat ställe på plagget. Det gör jag mer än gärna för såna saker är jag duktig på.

Upprepar återigen – jag känner mig som en prinsessa. 😀

Titta på apan i buren…

Etiketter

, ,

Jo, litegrann så kände jag mig faktiskt idag. Var på konferens och utbildning i Upplands Väsby hela dagen och naturligtvis den enda bland dryga 300 människor iklädd abaya och slöja. ~*ler*~

Uppmärksamhet väcker det ju – både positiv och negativ – men framförallt just uppmärksamhet. Människor förväntar sig fortfarande inte att en kvinna i den klädseln kommer till föredrag som handlar om personlig utveckling, ledarskap och organisationsförbättringar. Tja, kanske lyckas jag slå hål på någon myt och fördom bara genom att finnas där, men att människor på eget bevåg vågar ta sig fram för att kontakta mig det är fortfarande för mycket begärt – Safia får allt ta skeden i vacker hand och själv inleda konversation med de flesta. ~*skrattar gott*~

På en helt annan front så märker jag att så mycket kring personlig utveckling och att balansera sin egen tid och tillvaro – samt att hitta de prioriteringar som är viktiga i livet redan finns i islam. Modern organisationspsykologi och personliga utvecklingsmodeller i all ära – men vår kära Profet (sall allahu alayhi wassalam) har redan sagt mycket av det för 1400 år sedan.

Veckans meny dyker insha Allah upp så småningom på bloggen – det är mindre tid vid datorn nu än tidigare – ägnar mig åt maken och hemmet istället. Återigen bortskämd med en väldoftande gryta med kyckling, vita bönor, tomat och starka paprikor som stod på spisen då jag kom hem. Masha Allah – mår så bra.

Bortskämd…

Etiketter

…ska en kvinna verkligen räkna sig som då hon kommer hem efter en arbetsdag och det doftar mat i lägenheten. Älsklingen hade bestämt sig för att överraska och på spisen står det en gryta som ser mycket lockande ut med gröna ärtor, potatis, morötter, stark paprika i en kryddigt doftande tomatsås – och förmodligen gömmer sig annat gott i den också.

Alhamdulillah – jag känner mig som en prinsessa. ❤

Varma händer och tråkiga dagar

Etiketter

, , ,

Jag hade hunnit glömma bort hur skönt varma händer på en öm, mensvärkande mage är. Maken fick tillbringa gårdagskvällen i soffan som ryggstöd för mig och med händerna längst ner på min stackars mage för att hålla den varm och stryka bort det värsta onda – kanske inte drömsitsen så här knappt en vecka efter bröllop – men nöden har ingen lag.

På den positiva sidan kan ju sägas att kroppen i alla fall ger klara besked om att den fortfarande fungerar och har alla funktioner i behåll. 🙂 Insha Allah finns något gott även i det för framtiden då vi båda längtar efter barn – ord som jag för bara ett år sen inte kunde föreställa mig att jag själv skulle säga.

Sitter just nu på kontoret, sysslolös, eftersom jag hade order att inställa mig från och med igår morse. Förhandlade med arbetsgivaren i fredags – förhandlingar som ajournerades till måndag eftermiddag då det inte fanns någon lösning i sikte och båda parter behövde gå hem för att tänka igenom vad som skulle göras. Har fortfarande inte fått något besked om vad som händer framåt – en oväntad ko-vändning kom under fredagen då det helt plötsligt verkar som att det nu kan finnas arbete att erbjuda efter det har blånekats i sten senaste fyra månaderna… ~*skakar på huvudet*~

Även om jag logiskt förstår att det är ett politiskt spel bakom det hela så blir jag lika förvånad varje gång det händer. Fattar det och kan analysera det när det dyker upp – men det är blixt från klar himmel varje gång. Lägg det till aspie-attributen det också. ~*garvar*~

Ännu mera mat

Etiketter

, ,

Lite senare än vanligt denna vecka med menyn – skyll på vackert väder under söndagen och långa promenader ute i skogen med maken. 🙂 Vi var ute i Ängsjö – ett underbart vackert friluftsområde mellan Jakobsberg och Kungsängen – lugnt, mysigt och sen världens gulligaste lilla café för te och en kaka i vårsolen. Helgen avslutades hemma hos svägerskan med middag, en massa prat och titt på alla foton från bröllopet – insha Allah får jag över bilderna till datorns snart och kan dela med mig av.

Men – mat behöver vi naturligtvis ha även för denna vecka, så planeringen låter som följer.

Måndag: feta- och zucchinipudding, sallad

det som egentligen var tänkt för gårdagens middag får helt enkelt flytta över till måndagen – ingen anledningen att de inköpta råvarorna får ligga och förfaras i kylen

Tisdag: wok med grönsaker och quorn, ris

inget särskilt avancerat recept idag utan helt fritt efter eget huvud med quorn och de grönsaker från kylen som behöver användas upp – smaksatt med antingen lite röd thai-curry eller soja/chili/vitlök eller varför inte soja/chili/vitlök och sen låta lite mandel- eller jordnötssmör smälta ner över det hela för en snabb version av satay-sås

Onsdag: blomkål med potatis, sallad

 i det här väljer jag nog att lägga till lite panir också för att få mer protein och mättnad, sallad och eventuellt en brödbit till om vi känner oss riktigt hungriga

Torsdag: fransk vitlöksfisk, potatis, sallad

klassiskt ugnsbakad fisk med en fransk touch på det hela, kommentarerna till receptet verkar tycka att det blir torrt med den angivna mängden vätska – provar troligen med att lägga till en eller två smörklickar i formen också för att få lite mer fett till den annars magra vita fisken – det brukar ofta vara det som saknas snarare än mer vatten

Fredag: het levergryta med citron, chili och tomat, ris, sallad

favorit i repris, har en hel förpackning kycklinglever liggande i frysen som jag vill använda upp och den här grytan passar utmärkt då

Lördag: lammgryta med okra, couscous, sallad

här ger jag mig möjligen ut på hädiska äventyr att bjuda en tunisier på couscous med något annat än den traditionella grytan med harissa i :D, möjligen kan tänkas att lite harissa får slinka ned i såsen också – med tanke på de övriga råvarorna borde det gifta sig rätt bra med smakerna

Söndag: bulgarisk linssoppa, bröd, snabb blåbärsglass

 en matig vegetarisk soppa får avsluta veckan, linssoppor finns i hur många varianter som helst och brukar för det mesta lyckas med konststycket att smaka helt annorlunda från varandra trots liknande grundingredienser, frysta blåbär mixade med turkisk yoghurt och lite socker får bli efterrätt, snabbt, gott och svalkande

Nygift, lycklig och bortkopplad från omvärlden

Etiketter

,

Som rubriken säger. 😀 Vigseln i tisdags gick alldeles utmärkt – lite försenad make eftersom besöket hos frisören dragit ut väldigt på tiden och blivit lite mer än två timmar istället för den inbokade timmen. Nåja – bara 15 minuter sen, och vi visste att han var på väg. Imamen hade en lugn dag i moskén så det var ingen fara med tiden.

Vacker ceremoni och även föräldrarna som ju varit lite frågande till hur den muslimska varianten av bröllop skulle gå till blev imponerade, lugnade och glada. Pappa ägnade en stor del av tiden efter vigseln då vi satt och fikade åt att prata med imamen och sa efteråt att han var en väldigt sympatisk man – troligen fick han också på köpet en lite mer nyanserad bild av islam och muslimer. Det blir ju så när man kommer i närkontakt med en kultur man inte sett annat än från avstånd tidigare.

Sen ett snabbt besök i Kista Galleria för bröllopsmiddag (jo, det var planerat så – lite för kort om tid för något annat då mamma och pappa skulle flyga hem till Umeå samma kväll). Skjuts ut till Arlanda och sen fick vi äntligen åka hem tillsammans – utan att behöva tänka på att några andra skulle vara med – och jag fick äntligen ta av mig slöjan och det yttre lagret med abaya och långa ärmar.

Och jo, sen dess har vi väl inte riktigt lyckats ta blickarna från varandra annat än längre stunder som krävts för dusch, bön och lite andra inplanerade möten som jag varit tvungen att ta mig iväg till. Men visst har vi hunnit med lite mer än att bara vara hemma – handla mat för veckan, flytta de sista sakerna från makens förra lägenhet, besöka moskén för fredagsbönen idag och städa, laga mat och annat livsnödvändigt.

En hjälpsam make har jag hittat som på eget bevåg både dammsugit, plockat i och ur diskmaskin, vikt tvätt och sorterat sopor i sina rätta kärl för återvinning. Mår bra, är lycklig och ser fram emot ett långt och insha Allah bra liv tillsammans. 🙂